Jag måste andas...

Detta trodde jag ALDRIG att jag skulle skriva. Idag åkte vi till Skrylle. (ett naturområde nära oss med många fina slingor att springa). Vi åkte dit för att ha pick-nick med barnen och för att jag skulle prova jogga där och inte bara hemma vid. Vi gick först en kort slinga som kallas för "barnvagnsstigen" kan väl inte bli mer passande. Storan gick på bra de första 2-300 meterna, sen råkade hon komma för nära en brännässla och gick inte en meter till. Hon var livrädd och förtvivlad. Pappas axlar blev räddningen. Efter halva rundan blev det fikapaus med krabbelurer, äpplebitar och saft. En ½ krabbelur, äpple och vatten för min del...

 Jag och min älskade stora tjej

Min underbara fina familj <3

När vi kom i mål efter 1,2 km stannade min make på lekplatsen med barnen, jag skalade av ett lager av kläder och gav mig iväg. Jag hade redan innan vi åkte bestämt att jag inte skulle springa alls långt. 2,5 km var mitt mål. Halvvägs till julaftons-målet. I MADE IT!!!!!! 2,5 km är inte alls långt, jag vet. Men för mig var det en oerhörd prestation. Jag är så jäkla stolt över mig själv. För några veckor sen när jag började powerwalka, styrketräna och jogga så smått, då höll jag på att trilla ihopa efter 5-600 meter.

Jag stannade inte en gång och kände mig oerhört pigg i kroppen när jag kom i mål. Men en sak har jag bestämt mig för: hellre små mål och klara dom och känna mig nöjd och stolt över mig själv än för höga mål som jag inte når upp till och då känna mig misslyckad. Jag var frestad att ta ett varv till, men hade nog inte orkat hela och då hade jag känt mig misslyckad. Nu är jag så NÖÖÖJD!!!!

Som sagt kroppen och benen kändes pigga och fräsha men min andning och mina lungor. Jisses, jag måster verkligen jobba på andningen när jag springer. Jag flåsade och frustade och lät som ett ånglokomotiv. Men skam den som ger sig. Nu vet jag att JAG KAN. Nu skall jag ha vilodag från konditionen i morron, bara köra ett nygjort styrkepass och sen blir det jogging igen på måndag, då här hemma vid.